Detta är en påbörjad bok om vårt penningsystem samt alternativ. I det första steget är det en bok som utgår från existerande wikipediaartiklar. Det är dock möjligt att den kommer att utvecklas åt eget håll. Varje kapitel skall inledas med ett stycke som inleder och säger något sammanfattande om penningreformisternas syn på kapitlets begrepp och frågor. Röda markeringar i texten är inlagda på några ställen för att markera invändningar från penningreformister. I övrigt är huvudtexten (åtminstone inledningsvis) helt baserad på wikipedia, om än utvalda utdrag ur dessa artiklar.
1. Från gåvoekonomi till skuldekonomi och vad penningreform egentligen är
Detta kapitel syftar till att ge en allmän introduktion till teoribildningen kring penningskapande och penningreform. Kapitlet inleds med ett stycke penning- och bankhistorik. Detta kan möjligen ses som anekdotiskt, särskilt som fokus ligger på den äldre historien, men historia är alltid viktigt för att förstå nutiden. Därefter beskrivs de tre huvudinriktningarna vad gäller penningskapande, genom staten/centralbanken, genom privata banker eller genom folket självt. Penningreformister förordar offentligt penningskapande och utgivning, vilket står i skarp kontrast till det sätt som pengar skapas idag, av privata banker.
1.1 Bank- och penninghistorik + tally
En relevant fråga man kan ställa sig är om bankhistorik och penninghistorik är separata historier eller inte. I strikt bemärkelse är det naturligtvis inte så, pengar har sin historia och banker har sin. Men sedan 1300-talet har dessa historier i ökande grad varit ihoptvinnade. Idag, när nästan alla pengar skapas av privata banker, så är historierna nästan helt överlappande.
1.1.1 Penninghistorik
Penninghistorik är vetenskapen om pengars historia genom tiderna. Om man med pengar menar fysiska mynt och/eller sedlar så har pengar använts åtminstone sedan sjätte och sjunde århundrades före Kristus. Genom historien har dock många olika ting och till och med djur använts som pengar. En vanlig uppfattning är att äldre samhällen, innan pengar blev vanliga, främst använde sig av byteshandel. Detta har dock ifrågasatts under senare år, bland annat av antropologen David Graeber, som menar att äldre tiders civilisationer snarare bör beskrivas som gåvoekonomier. Byteshandel förekom visserligen, men det var främst vid relationer med främlingar eller för att minska risken för rån av fiender. Papperspengar introducerades i Kina under 1000-talet (Songdynastin).
1.1.2 Bankernas historia
Bankernas historia, som under senare århundraden varit starkt och i ökad grad sammanflätad med pengarnas historia, kan sägas ha startat med de första köpmännen i den antika världen, det vill säga i Assyrien och Babylonien. Dessa lånade åtminstone från omkring 2000 år före Kristus ut säd till jordbrukare och handelsmän som fraktade varor mellan olika städer. Senare, i det antika Grekland och under det Romerska imperiet, la långivare i templen till två viktiga innovationer. Dels accepterade de insättningar och dels att pengar blev ett bytesobjekt i sig självt (pengar i olika valörer). Bankverksamhet i modern mening anses ha startats under Medeltiden och under den tidig renässans i Italien, främst i nordliga städer som Florence, Venedig och Genova. Bankfamiljer såsom Bardi och Peruzzi dominerade i Florence och norditalien överlag under 1300-talet och grundade även många banker i andra delar av Europa.[1] Den mest kända italienska bankfamiljen från den tiden är dock troligtvis Medici, vilken grundades av Giovanni Medici 1397.[2]
1.1.3 Medeltiden och tallystickorna
Ellen Brown: "I dagens skolböcker beskrivs medeltiden ofta som en mörk tid, en tid av fattigdom, underutveckling och ekonomiskt slaveri. Men vanliga arbetare behövde bara jobba en liten del av året, resten av tiden kunde de använda för fritt valda aktiviteter. De kunde fiska, studera, besöka heliga platser, bygga katedraler o.s.v. Folket åtnjöt frihet, utbildning, konst och ekonomisk trygghet. Det var alltså ingen "mörk tid", och det bör åtminstone enligt vissa forskare hänga ihop med att olika former av räntefria system tillämpades, som t.ex. tallysystemet.
Storbritannien blomstrade under stora delar av Medeltiden, mycket tack vare den valuta som staten tillhandahöll (tallystavar och mynt). Sen kom protestanten Cromwell, som hade handelsmännen och folk från tillverkningsindustrin på sin sida, och så blev det lite rabalder, och så erbjöd sig penningutlånarna, som fördrivits från England och andra länder till Holland, att ge lån till Cromwell
och hans gäng, och så skedde liksom även utvisandet av Karl I. När Cromwell senare dog erbjöds Karl II att återvända, men parlamentet ville inte ge honom makten över landets penningkranar. Free Coinage Act från år 1666 var det slutliga slaget mot det kungliga privilegiet. Genom den lagen fick vem som helst rätt att ta med sitt guld eller sitt silver till myntverket och få det stämplat
till riktiga pengar. Istället för kunglig makt över penningkranarna blev det bankirernas envälde. Beroende på om de ville framkalla inflation eller depression kunde de slösa eller hålla inne med sina guldmynt. Ingen tidigare kung skulle gått med på att en centralbank skulle skapa pengarna som sedan lånades ut till staten, men efterträdaren till Karl II var Vilhelm II, och han var en holländare som var verktyg för Amsterdamsche Wisselbank... "
1.2 Mer om penningskapandets tre huvudformer
Bankpengar, skuldpengar, FRB-pengar, minuspengar, eller vad vi nu skall kalla det, där ränta och skuld är inbakade principer och effekter, är i hög grad problematiskt. Bättre är enligt penningreformisterna offentlig utgivning av pengar via centralbanken och som komplement att folket skapar sina egna pengar, i form av ömsesidig kredit eller annat.
Som redan konstaterats har pengar historiskt antagit en mängd olika former, alltifrån boskap och säd till snäckskal, mynt och sedlar. Idag är dock merparten av pengarna i världen i elektronisk form. Moderna teorier om penningskapande söker framförallt beskriva den process varmed dessa elektroniska pengar skapas, en process där centralbanker och bankväsendet i sin helhet är centrala aktörer. Den mest spridda förklaringsmodellen är penningskapande genom så kallad fractional-reserve banking. Ett alternativ till pengar skapade av banker, oavsett om bankpengarna tar formen av sedlar eller elektroniska pengar, är sedlar som injiceras i ekonomin genom att centralbanken helt enkelt trycker pengarna.
1.2.1 Bankpengar via FRB (och zero-banking)
1.3 Räntekritik genom tiderna
Syftet med detta stycke, som också främst är historiskt, är att framhålla att den räntekritik som är central för de flesta nutida penningreformister, inte är något som uppfunnits på 2000-talet. Tvärtom är det en idé som åtminstone kan spåras flera tusen år tillbaks, eller åtminstone till Jesu tid.
1.3.4 Räntekritik inom religionen och i äldre tider
1.3.5 Modern räntekritik
Tre av de mest tongivande räntekritikerna under 1800-talet var Robert Owen (1771-1858), Pierre Joseph Proudhon (1809-1865) och Henry George (1839-1897). Dessa var kritiska såväl till kapitalränta som jordränta.
Bland 1900-talets räntekritiker kan främst Silvio Gesell (1862-1930), Johan Kjellén (1881-1959), Dieter Suhr och Margrit Kennedy nämnas.
Gesell menade att räntan uppstår på grund av den näst intill obefintliga lagerkostnaden av pengar. Förslaget blev därför att belägga pengarna med en lagringskostnad genom stämpling, i syfte att reducera räntan.
Den svenske riksdagsmannen Johan Kjellén inspirerades av Gesell och gav 1938 ut boken Varifrån kommer kapitalräntan? Kjelléns recept för att få bort räntorna var i korthet att förstatliga bankväsendet och belägga pengarna med ett ”bäst före datum” för att de inte skulle undanhållas från det ekonomiska kretsloppet.
Margrit Kennedy, den kanske mest kända räntekritikern under senare decennier och även utgiven på svenska, influerades också av såväl Silvio Gesell som Henry George.
1.4 Penningreform som historia, rörelse och begrepp
Här ges en kortfattad introduktion till penningreform som historia, rörelse och begrepp. Senare i boken beskrivs några penningreformister och deras tankar mer ingående. Generellt kan sägas att kritik mot bankväldet inte är något nytt. Kritik mot ränta har som vi sett funnits mycket länge, och bankkritiken och räntekritiken är intimt sammanvävd. I den mån som dagens penningreformrörelse är organiserad så är det dock något nytt, eller åtminstone nygammalt.
1.4.1 Penningreform som historia
Att tala om penningreformismens historia är att tala om hur motståndet mot bankerna och fractional reserve banking sett ut genom tiderna, från Medeltiden fram till idag. Denna sorts historia handlar också om idéutvecklingen hos dessa kritiker, vilka de centrala debattörerna och böckerna är och så vidare, liksom om hur debatten relaterat till verkliga förändringar och motståndarsidans ageranden. När det gäller specifika debattörer och böcker så beskrivs detta i ett separat kapitel, liksom även alla historier och turer kring Federal Reserve, ECB, svenska banker med mera.
1.4.2 Penningreform som begrepp
En penningreform är en reform av hur själva penningskapandet går till. Med andra ord är det en kritik av det system, som är helt dominerande idag, varmed bankerna skapar pengar i form av krediter i samband med kreditgivningen ("fractional-reserve banking" eller "zero-reserve banking").
1.4.2 Penningreform i Sverige, Europa och USA
1.5 Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Penningreform
* Fractional-reserve banking
* Teorier om penningskapande
* Sedeltryckning
2. De superrika och ojämlikheten
Amschel Mayer Rothschild (1773-1855)
Detta kapitel fokuserar på några av de superrika bankfamiljerna som, mer eller mindre, regerat världen under modern tid. Främst av dessa är klanen Rothschild. Kapitlet innehåller också beskrivningar av ojämlikheten i världen i stort och betraktelser över världens rikaste människor och företag samt över sambanden mellan detta och fattigdomen hos de lägsta skikten. Penningreformister ser i likhet med socialistiskt inriktade debattörer ett samband mellan de superrikas rikedom och existensen av såväl absolut som relativ fattigdom. De superrika är helt enkelt superrika och de fattiga fattiga på grund av att bank- och penningsystemet förstärker de ekonomiska klyftorna. Det är helt enkelt konstruerat så.
2.1 Klanen Rothschild
Rothschild, en familj med bankirer, finansiärer, med ursprungligen tysk-judisk (ashkenazisk) bakgrund. Familjefadern, Mayer Amshel (1743–1812) föddes i Frankfurt am Main. Efter att ha arbetat med redovisning i Hannover återvände han till Frankfurt am Main och öppnade ett växlingskontor. När kurfursten i Hessen-Kassel, Wilhelm I, flydde från fransmännen 1806 överlämnade han först hela sin privata förmögenhet till Mayer Amshel vars goda rykte som finansiär spreds och hans samlade på sig en stor förmögenhet.
2.2 Andra megarika bankfamiljer
2.3 Världens rikaste personer och företag
2.4 Fattigdomen och klyftor i världen
2.5 Vidare läsning
3. Penningpolitik
Detta kapitel handlar om klassiska nationalekonomiska begrepp såsom penningpolitik, penningmängd och ränta liksom om de teorier och debatter som omger dessa.
3.1 Penningpolitik
Penningpolitik, även monetär politik, är en av de två delar som den ekonomiska politiken generellt sett brukar delas upp i. Den andra delen kallas för finanspolitik. Penningpolitik handlar om hur mycket pengar som ska finnas i ekonomin och hur hög räntan ska vara. Penningpolitiken kan styras av landets regering eller av landets riksbank. I Sverige och övriga Europa bedrivs penningpolitiken av en mer eller mindre självständig centralbank, i Sverige kallad Riksbanken. I de flesta länder är penningpolitikens roll att försöka se till att ekonomin växer i en stadig takt och att inflationen hålls nere. I Sverige är penningpolitikens mål att hålla en låg och stabil inflationstakt. Om Riksbanken upplever att inflationen är på väg att stiga kan den höja räntan och se till att det sker en avkylning i ekonomin och inflationstakten minskar. Det omvända sker då Riksbanken istället sänker räntan och på så sätt ser till att konsumtion och investeringar stimuleras vilket i sin tur leder till att inflationstakten ökar. Flera penningreformister, däribland Richard Werner, Margrit Kennedy och Per Almgren, har dock gjort kraftiga invändningar mot den officiella tesen att låg ränta leder till höjd inflation.
3.2 Penningmängd
3.3 Ränta
3.4 Reporänta
3.5 Oberoende centralbank
3.6 Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
*Penningpolitik
*Penningmängd
*Ränta
*Reporänta
*Oberoende centralbank
4. Inflation, bubblor, bailout, bankrutt
Detta kapitel syftar till att beskriva centrala negativt laddade begrepp såsom inflation, bubblor, bailout och bankrutt. Penningreformister är emot förenklade beskrivningar av inflation och betonar att ökad penningmängd inte per definition medför inflation. Huruvida det blir inflation eller inte beror lika mycket på ökningstakten av varor och tjänster i ekonomin. Penningreformister ifrågasätter vidare att de hyperinflationsexempel vi sett genom historien främst eller i huvudsak berott på att stater löpt amok och tillverkat tonvis med pengar. Istället menar de att såväl den krypande som den skenande inflationen i nästan samtliga fall berott på bankerna och spekulanterna (inte minst blankarna). Penningreformister förespråkar också att länder går i statsbankrutt, Grekland med flera.
4.1 Inflation och hyperinflation
Inflation beror på att penningmängden ökar snabbare än utbudet av varor och tjänster (alternativt att utbudet av varor och tjänster minskar snabbare än penningmängden). Penningmängden påverkas normalt främst av bankerna, genom att merparten av pengarna i moderna ekonomier skapas av dessa i samband med kreditgivningen. Dock kan även centralbankerna påverka påverka penningmängden direkt såväl som indirekt, direkt genom att helt enkelt trycka pengar och indirekt genom påverkan på banksystemet i stort. Utbudet av varor och tjänster i ekonomin påverkar inflationen, genom att det är detta som penningmängden jämförs med. Inflation kan också uppstå om importvarorna stiger i pris. Ett exempel är om oljepriset höjs, då blir transporter och mycket annat dyrare, företagen kompenserar detta med högre priser och löntagarna kräver högre lön för att täcka
den dyrare konsumtionen.
Hyperinflation innebär en extremt hög inflation. Det finns ingen allmänt accepterad definition av begreppet, men en tumregel är minst 50 % inflation per månad. Till skillnad från kronisk inflation är en hyperinflation ofta förbunden med en allmän kollaps av ett lands grundläggande finansiella system. Sedlar kan tryckas i nominella valörer i miljoner och miljarder och därutöver. Hyperinflation kan orsakas av att regeringen trycker stora mängder sedlar för att få in pengar till vissa ändamål, såsom krig eller återuppbyggnad efteråt. Dessutom kan valutor attackeras av spekulerare, med inflation eller hyperinflation som resultat. När hyperinflationen gått riktigt långt är det svårt för regeringen, om det är den som orsakat inflationen, att förbättra situationen genom att trycka mer pengar. Folk övergår då till utländska valutor, skapar nya valutor eller bedriver byteshandel.
4.2 Spekulation och bubblor
Valutaspekulation är handel med valuta som syftar till att göra vinst på rörelser i valutakursen. I samband med kursrörelser kan spekulation antingen förstärka eller motverka förloppet. Den svenska valutan utsattes 1992 för spekulation om att den fasta växelkursen skulle överges. Detta skedde sedan när Riksbanken samma år införde flytande växelkurs.
En finansbubbla kännetecknas av snabbt stigande priser på den finansiella tillgången, och att aktörerna gör i början snabba vinster. För att den skall kunna fortsätta att växa krävs ett ständigt inflöde av nytt kapital, som driver priserna uppåt. När inflödet av kapital minskar stagnerar priset, och det är fler som vill sälja än köpa. Det är nu spekulationsbubblan spricker... Följden av en finansbubbla beror på hur stor och omfattande bubblan är. En stor bubbla kan leda till börskrasch och ekonomisk kollaps för ett helt land. Förlorarna är främst de som kom in i slutskedet av prisuppgången, innan bubblan sprack.
4.3 Statsbankrutt
Statsbankrutt eller statskonkurs är när en stat helt eller delvis ställer in betalningen av sin statsskuld, eller andra betalningar. Begreppet används oavsett om orsaken är oförmåga eller ovilja att betala. Till skillnad från när företag är på obestånd, finns inga fastställda konkursförfaranden för stater. Det innebär att tillgångar inte kan tas över med tvång. Självständigheten fortsätter formellt gälla till skillnad från konkurs i företag och hos personer. De exakta följderna av en statsbankrutt är därför en fråga för förhandling med långivarna, men påverkar förutom staten normalt även bankväsendet och valutan kraftigt.
4.4 Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Inflation
* Hyperinflation
* Valutaspekulation
* Finansbubbla
* Statsbankrutt
* Finanskris
* Bailout
Detta kapitel handlar om klassiska nationalekonomiska begrepp såsom penningpolitik, penningmängd och ränta liksom om de teorier och debatter som omger dessa.
3.1 Penningpolitik
Penningpolitik, även monetär politik, är en av de två delar som den ekonomiska politiken generellt sett brukar delas upp i. Den andra delen kallas för finanspolitik. Penningpolitik handlar om hur mycket pengar som ska finnas i ekonomin och hur hög räntan ska vara. Penningpolitiken kan styras av landets regering eller av landets riksbank. I Sverige och övriga Europa bedrivs penningpolitiken av en mer eller mindre självständig centralbank, i Sverige kallad Riksbanken. I de flesta länder är penningpolitikens roll att försöka se till att ekonomin växer i en stadig takt och att inflationen hålls nere. I Sverige är penningpolitikens mål att hålla en låg och stabil inflationstakt. Om Riksbanken upplever att inflationen är på väg att stiga kan den höja räntan och se till att det sker en avkylning i ekonomin och inflationstakten minskar. Det omvända sker då Riksbanken istället sänker räntan och på så sätt ser till att konsumtion och investeringar stimuleras vilket i sin tur leder till att inflationstakten ökar. Flera penningreformister, däribland Richard Werner, Margrit Kennedy och Per Almgren, har dock gjort kraftiga invändningar mot den officiella tesen att låg ränta leder till höjd inflation.
3.2 Penningmängd
3.3 Ränta
3.4 Reporänta
3.5 Oberoende centralbank
3.6 Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
*Penningpolitik
*Penningmängd
*Ränta
*Reporänta
*Oberoende centralbank
4. Inflation, bubblor, bailout, bankrutt
Detta kapitel syftar till att beskriva centrala negativt laddade begrepp såsom inflation, bubblor, bailout och bankrutt. Penningreformister är emot förenklade beskrivningar av inflation och betonar att ökad penningmängd inte per definition medför inflation. Huruvida det blir inflation eller inte beror lika mycket på ökningstakten av varor och tjänster i ekonomin. Penningreformister ifrågasätter vidare att de hyperinflationsexempel vi sett genom historien främst eller i huvudsak berott på att stater löpt amok och tillverkat tonvis med pengar. Istället menar de att såväl den krypande som den skenande inflationen i nästan samtliga fall berott på bankerna och spekulanterna (inte minst blankarna). Penningreformister förespråkar också att länder går i statsbankrutt, Grekland med flera.
4.1 Inflation och hyperinflation
Inflation beror på att penningmängden ökar snabbare än utbudet av varor och tjänster (alternativt att utbudet av varor och tjänster minskar snabbare än penningmängden). Penningmängden påverkas normalt främst av bankerna, genom att merparten av pengarna i moderna ekonomier skapas av dessa i samband med kreditgivningen. Dock kan även centralbankerna påverka påverka penningmängden direkt såväl som indirekt, direkt genom att helt enkelt trycka pengar och indirekt genom påverkan på banksystemet i stort. Utbudet av varor och tjänster i ekonomin påverkar inflationen, genom att det är detta som penningmängden jämförs med. Inflation kan också uppstå om importvarorna stiger i pris. Ett exempel är om oljepriset höjs, då blir transporter och mycket annat dyrare, företagen kompenserar detta med högre priser och löntagarna kräver högre lön för att täcka
den dyrare konsumtionen.
Hyperinflation innebär en extremt hög inflation. Det finns ingen allmänt accepterad definition av begreppet, men en tumregel är minst 50 % inflation per månad. Till skillnad från kronisk inflation är en hyperinflation ofta förbunden med en allmän kollaps av ett lands grundläggande finansiella system. Sedlar kan tryckas i nominella valörer i miljoner och miljarder och därutöver. Hyperinflation kan orsakas av att regeringen trycker stora mängder sedlar för att få in pengar till vissa ändamål, såsom krig eller återuppbyggnad efteråt. Dessutom kan valutor attackeras av spekulerare, med inflation eller hyperinflation som resultat. När hyperinflationen gått riktigt långt är det svårt för regeringen, om det är den som orsakat inflationen, att förbättra situationen genom att trycka mer pengar. Folk övergår då till utländska valutor, skapar nya valutor eller bedriver byteshandel.
4.2 Spekulation och bubblor
Valutaspekulation är handel med valuta som syftar till att göra vinst på rörelser i valutakursen. I samband med kursrörelser kan spekulation antingen förstärka eller motverka förloppet. Den svenska valutan utsattes 1992 för spekulation om att den fasta växelkursen skulle överges. Detta skedde sedan när Riksbanken samma år införde flytande växelkurs.
En finansbubbla kännetecknas av snabbt stigande priser på den finansiella tillgången, och att aktörerna gör i början snabba vinster. För att den skall kunna fortsätta att växa krävs ett ständigt inflöde av nytt kapital, som driver priserna uppåt. När inflödet av kapital minskar stagnerar priset, och det är fler som vill sälja än köpa. Det är nu spekulationsbubblan spricker... Följden av en finansbubbla beror på hur stor och omfattande bubblan är. En stor bubbla kan leda till börskrasch och ekonomisk kollaps för ett helt land. Förlorarna är främst de som kom in i slutskedet av prisuppgången, innan bubblan sprack.
4.3 Statsbankrutt
Statsbankrutt eller statskonkurs är när en stat helt eller delvis ställer in betalningen av sin statsskuld, eller andra betalningar. Begreppet används oavsett om orsaken är oförmåga eller ovilja att betala. Till skillnad från när företag är på obestånd, finns inga fastställda konkursförfaranden för stater. Det innebär att tillgångar inte kan tas över med tvång. Självständigheten fortsätter formellt gälla till skillnad från konkurs i företag och hos personer. De exakta följderna av en statsbankrutt är därför en fråga för förhandling med långivarna, men påverkar förutom staten normalt även bankväsendet och valutan kraftigt.
4.4 Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Inflation
* Hyperinflation
* Valutaspekulation
* Finansbubbla
* Statsbankrutt
* Finanskris
* Bailout
5. Bank och centralbank
I detta kapitlet ligger fokus på banker och centralbanker och relaterade begrepp, men också på statskuld och seigniorage. Statsskuld är centralt för penningreformister eftersom det är något som flera centrala debattörer anser inte kommer att behövas överhuvudtaget, eftersom stater genom sina centralbanker har makten att skapa egna pengar. Ett begrepp som ibland används istället för penningreform är seignioragereform.
5.1 Banker
En bank är en inrättning som framför allt ägnar sig åt inlåning och utlåning samt överföring av pengar. I Sverige är en bank ett institut med tillstånd från regeringen (s.k. oktroj) att ta emot inlåning på konton från allmänheten, delta i Riksbankens clearing samt låna pengar av Riksbanken genom repotransaktioner och placera pengar på räntebärande konton hos Riksbanken.Finansinspektionen är ansvarig tillsynsmyndighet. En banks viktigaste verksamhet är vanligen att gå in som mellanhand (motpart) vid ekonomiska avtal och transaktioner. Därför bedriver nästan alla banker utlåning och inlåning. En annan viktig verksamhet som bankerna bedriver är betalningsförmedling, det vill säga förflyttning av pengar mellan människor och företag. Internt utgörs bankernas verksamhet till stor del av riskhantering och minimering av risker. Ofta handlar banker och företag med risker för att åstadkomma diversifiering och omfördelning av riskerna för den enskilde aktören.
Bankaktiebolag är en särskild form av aktiebolag som bedriver bankverksamhet, enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse[1] (SFS 2004:297). Bankaktiebolag omfattas av reglerna som gäller för aktiebolag. I den mån aktiebolagslagens bestämmelser skiljer sig från lagen om bank- och finansieringsrörelse, eller annan lagstiftning, ska de sist nämnda lagarna tillämpas istället. I Sverige är formen bankaktiebolag i allmänhet liktydigt med begreppet affärsbank. Det existerar dock ett mindre antal bankaktiebolag som tillkommit genom omvandling av sparbanker, och dessa ägs då helt eller delvis av en eller flera sparbanksstiftelser.
5.2 Centralbanker
En centralbank eller riksbank är en institution som ansvarar för penningpolitiken för ett land eller flera stater. Generellt är dess huvuduppgifter att säkra nationens finansiella stabilitet samt förvalta landets reserv av guld och valuta. Mer aktivt kan centralbanken till exempel styra landets finanser genom att reglera inflationen genom fastställande av referensräntor. Banken kan även ha som uppgift att se till att det finns ett säkert och effektivt betalningsväsende, att vara den sista garanten för bankväsendet i händelse av finansiella kriser och att övervaka natione(r)n(a)s banker och finansinstitut för att stävja bedrägligt, vilseledande eller oaktsamt beteende. Centralbanken tillhandahåller reservvaluta, refinansierar kommersiella banker och ofta stater. I till exempel Sverige finns även Riksgäldskontoret som agerar med vissa kompetenser som ofta eljest ankommer centralbanker.
5.3 Några centrala begrepp
Interbankmarknad är begreppet för bankernas utlåning till varandra. Behovet och incitamentet för denna typ av intern långivning beror dels på att banker då och då har ett underskott i likvida medel, och dels på att andra banker då och då har ett överskott på likvida medel och som de vill få snabb avkastning på .
Seigniorage, myntvinst eller slagskatt, är en del av en centralbanks vinst som kommer från rätten att ge ut sedlar och mynt. ECB har de senaste åren i genomsnitt dragit in 50 miljarder euro per år på seigniorage. Motsvarande siffra för Sveriges Riksbank var 2009 5,8 miljarder kronor.
5.4 Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Bank
* Bankaktiebolag
* Centralbank
* Interbankmarknad
* Seigniorage
* Statsskuld
* Myntfot
* Valutareserv
.
6. Skuld och marknad
För att förstå vårt bank- och penningsystem är det A och O att man förstår begreppet skuld, detta eftersom nästan alla pengar är skuld. Skuld finns i många olika former, och kapitlet ger en översikt över dessa liksom lite aktuell skuldstatistik. Utöver detta beskrivs också finansmarknadernas struktur och funktion. Detta är komplicerade saker så beskrivningen kan inte bli annat än mycket översiktlig. Det väsentliga är dock att penningreformister menar att merparten av skulderna i världen är onödiga, och de har också starka invändningar mot en hel del annat gällande skuld och marknad.
6.1 Begreppet skuld
Begreppet skuld avser i ekonomiska sammanhang att någon är skyldig någon annan något, vanligen pengar. Om privatpersoner lånar ut pengar till varandra då blir den ena personen, den som lånar pengar, skyldig den andra beloppet ifråga, och har alltså en skuld till denna. Om det är stater som är skyldiga pengar talar man om statsskuld och om det är företag så talar man om företagsskulder etc. Skuld är också ett centralt begrepp inom bokföring, då balansräkningen ha tillgångar på ena sidan samt skulder och eget kapital (det vill säga hur tillgångarna finansierats) på den andra. Skuld är också ett centralt begrepp inom såväl juridik samt etik och moral. Begreppet skuld används i samband med lån på banken, även om det rent tekniskt inte är samma sak som vid personlån, eftersom banker inte lånar ut existerande pengar utan istället skapar pengar i form av krediter i samband med lånets tillblivelse. Dessutom kan man känna skuldkänslor, exempelvis om man gjort något galet och/eller om man bryter mot samhällets normer.
6.2 Skuld i världen
6.2.1 Totala statsskulder
Enligt The Economists interaktiva globala skuldklocka är summan av alla statsskulder i världen omkring 50.000 miljarder dollar. Av detta står Japan för ca 12.500 miljarder dollar och USA för ca 11.500 dollar. Dessa två länder står således för nästan hälften av världens statsskulder.
6.3 Finansmarknaderna
Finansmarknaderna är ett samlingsnamn för världens globala finansiella infrastruktur och för den interaktion som uppstår när olika aktörer köper och säljer finansiella tillgångar. Dessa marknader kan sägas ha tre huvuduppgifter: att matcha sparande mot investeringar, att genom daglig handel upprätthålla en likvid marknad för värdepapper av olika slag samt att underlätta för riskspridning och att ge ett pris på risken. Finansmarknaden delas upp i kapitalmarknaden, valutamarknaden och råvarumarknaden. Kapitalmarknaden består i sin tur av värdepappersmarknaden och bankmarknaden. Slutligen delas värdepappersmarknaden upp i aktiemarknad, räntemarknad och derivatmarknad. Finansmarknaderna är således ett antal marknaI takt med utvecklingen av ny datahanterings- och informationsteknologi har dess betydelse ökat kraftigt. Även komponenterna i det finansiella systemet utvecklas ständigt, vilket exemplifieras av de senaste decenniernas uppfinningsrikedom som bland har lett till handel med optioner och utsläppsrätter.
Globaliseringen av finansmarknaderna påverkar i stor utsträckning utformningen av internationell redovisning och leder till en harmonisering av lagstiftning och normbildning. Eftersom det finansiella systemet ständigt utvecklas av aktörerna på marknaden så förs även en ständig debatt om i vilken uträckning myndigheter och lagstiftare skall reglera aktiviteterna på finansmarknaden. Praxis ser olika ut i olika länder, och valet av regleringsformer kan få betydande konsekvenser för det finansiella systemets utformning. Genom att utnyttja dynamiken i det finansiella systemet ökar möjligheterna för investerare, t. ex. stater, pensionsfonder och företag, att hantera risk.
Obligationsmarknaden är den del av räntemarknaden som omfattar handel med obligationer. Obligationsmarknadens viktigaste funktion är att sammanföra aktörer som förvaltar långsiktigt sparande, till exempel pensionsfonder, med aktörer som är i behov av lånekapital, till exempel företag eller bostadsköpare. Obligationer ges ut av exempelvis stater, bostadsinstitut, kommuner eller företag och kan enkelt överlåtas mellan innehavare. På obligationsmarknaden sammanförs de aktörer som förvaltar långsiktigt sparande med dem som är i behov av lånekapital. Obligationsmarknaden kan delas in i en primärmarknad, där nya obligationer ges ut (emitteras), och en sekundärmarknad, där obligationerna köps och säljs vidare. En försäljning på primärmarknaden ger ett betalningsflöde direkt till utfärdaren av obligationen. Utfärdaren av obligationen är således låntagare på marknaden. De dominerande låntagarna på Sveriges obligationsmarknad är staten och bostadsinstituten.
Skuggbanksektorn är den bankliknande verksamhet som olika organisationer utför men som inte står under samma reglering och tillsyn som banksystemet. Skuggbanksektorn är en sektor som växer och det är något som oroat många. Bland andra har G20-gruppen uttalat att sektorn numera utgör en risk för den finansiella stabiliteten och till och med kan ses som en systemrisk.
Sammanfattning
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Finansmarknad
* Obligationsmarknad
* Skuggbanksektorn
5.1 Banker
En bank är en inrättning som framför allt ägnar sig åt inlåning och utlåning samt överföring av pengar. I Sverige är en bank ett institut med tillstånd från regeringen (s.k. oktroj) att ta emot inlåning på konton från allmänheten, delta i Riksbankens clearing samt låna pengar av Riksbanken genom repotransaktioner och placera pengar på räntebärande konton hos Riksbanken.Finansinspektionen är ansvarig tillsynsmyndighet. En banks viktigaste verksamhet är vanligen att gå in som mellanhand (motpart) vid ekonomiska avtal och transaktioner. Därför bedriver nästan alla banker utlåning och inlåning. En annan viktig verksamhet som bankerna bedriver är betalningsförmedling, det vill säga förflyttning av pengar mellan människor och företag. Internt utgörs bankernas verksamhet till stor del av riskhantering och minimering av risker. Ofta handlar banker och företag med risker för att åstadkomma diversifiering och omfördelning av riskerna för den enskilde aktören.
Bankaktiebolag är en särskild form av aktiebolag som bedriver bankverksamhet, enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse[1] (SFS 2004:297). Bankaktiebolag omfattas av reglerna som gäller för aktiebolag. I den mån aktiebolagslagens bestämmelser skiljer sig från lagen om bank- och finansieringsrörelse, eller annan lagstiftning, ska de sist nämnda lagarna tillämpas istället. I Sverige är formen bankaktiebolag i allmänhet liktydigt med begreppet affärsbank. Det existerar dock ett mindre antal bankaktiebolag som tillkommit genom omvandling av sparbanker, och dessa ägs då helt eller delvis av en eller flera sparbanksstiftelser.
5.2 Centralbanker
En centralbank eller riksbank är en institution som ansvarar för penningpolitiken för ett land eller flera stater. Generellt är dess huvuduppgifter att säkra nationens finansiella stabilitet samt förvalta landets reserv av guld och valuta. Mer aktivt kan centralbanken till exempel styra landets finanser genom att reglera inflationen genom fastställande av referensräntor. Banken kan även ha som uppgift att se till att det finns ett säkert och effektivt betalningsväsende, att vara den sista garanten för bankväsendet i händelse av finansiella kriser och att övervaka natione(r)n(a)s banker och finansinstitut för att stävja bedrägligt, vilseledande eller oaktsamt beteende. Centralbanken tillhandahåller reservvaluta, refinansierar kommersiella banker och ofta stater. I till exempel Sverige finns även Riksgäldskontoret som agerar med vissa kompetenser som ofta eljest ankommer centralbanker.
5.3 Några centrala begrepp
Interbankmarknad är begreppet för bankernas utlåning till varandra. Behovet och incitamentet för denna typ av intern långivning beror dels på att banker då och då har ett underskott i likvida medel, och dels på att andra banker då och då har ett överskott på likvida medel och som de vill få snabb avkastning på .
Seigniorage, myntvinst eller slagskatt, är en del av en centralbanks vinst som kommer från rätten att ge ut sedlar och mynt. ECB har de senaste åren i genomsnitt dragit in 50 miljarder euro per år på seigniorage. Motsvarande siffra för Sveriges Riksbank var 2009 5,8 miljarder kronor.
5.4 Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Bank
* Bankaktiebolag
* Centralbank
* Interbankmarknad
* Seigniorage
* Statsskuld
* Myntfot
* Valutareserv
.
6. Skuld och marknad
För att förstå vårt bank- och penningsystem är det A och O att man förstår begreppet skuld, detta eftersom nästan alla pengar är skuld. Skuld finns i många olika former, och kapitlet ger en översikt över dessa liksom lite aktuell skuldstatistik. Utöver detta beskrivs också finansmarknadernas struktur och funktion. Detta är komplicerade saker så beskrivningen kan inte bli annat än mycket översiktlig. Det väsentliga är dock att penningreformister menar att merparten av skulderna i världen är onödiga, och de har också starka invändningar mot en hel del annat gällande skuld och marknad.
6.1 Begreppet skuld
Begreppet skuld avser i ekonomiska sammanhang att någon är skyldig någon annan något, vanligen pengar. Om privatpersoner lånar ut pengar till varandra då blir den ena personen, den som lånar pengar, skyldig den andra beloppet ifråga, och har alltså en skuld till denna. Om det är stater som är skyldiga pengar talar man om statsskuld och om det är företag så talar man om företagsskulder etc. Skuld är också ett centralt begrepp inom bokföring, då balansräkningen ha tillgångar på ena sidan samt skulder och eget kapital (det vill säga hur tillgångarna finansierats) på den andra. Skuld är också ett centralt begrepp inom såväl juridik samt etik och moral. Begreppet skuld används i samband med lån på banken, även om det rent tekniskt inte är samma sak som vid personlån, eftersom banker inte lånar ut existerande pengar utan istället skapar pengar i form av krediter i samband med lånets tillblivelse. Dessutom kan man känna skuldkänslor, exempelvis om man gjort något galet och/eller om man bryter mot samhällets normer.
6.2 Skuld i världen
6.2.1 Totala statsskulder
Enligt The Economists interaktiva globala skuldklocka är summan av alla statsskulder i världen omkring 50.000 miljarder dollar. Av detta står Japan för ca 12.500 miljarder dollar och USA för ca 11.500 dollar. Dessa två länder står således för nästan hälften av världens statsskulder.
6.3 Finansmarknaderna
Finansmarknaderna är ett samlingsnamn för världens globala finansiella infrastruktur och för den interaktion som uppstår när olika aktörer köper och säljer finansiella tillgångar. Dessa marknader kan sägas ha tre huvuduppgifter: att matcha sparande mot investeringar, att genom daglig handel upprätthålla en likvid marknad för värdepapper av olika slag samt att underlätta för riskspridning och att ge ett pris på risken. Finansmarknaden delas upp i kapitalmarknaden, valutamarknaden och råvarumarknaden. Kapitalmarknaden består i sin tur av värdepappersmarknaden och bankmarknaden. Slutligen delas värdepappersmarknaden upp i aktiemarknad, räntemarknad och derivatmarknad. Finansmarknaderna är således ett antal marknaI takt med utvecklingen av ny datahanterings- och informationsteknologi har dess betydelse ökat kraftigt. Även komponenterna i det finansiella systemet utvecklas ständigt, vilket exemplifieras av de senaste decenniernas uppfinningsrikedom som bland har lett till handel med optioner och utsläppsrätter.
Globaliseringen av finansmarknaderna påverkar i stor utsträckning utformningen av internationell redovisning och leder till en harmonisering av lagstiftning och normbildning. Eftersom det finansiella systemet ständigt utvecklas av aktörerna på marknaden så förs även en ständig debatt om i vilken uträckning myndigheter och lagstiftare skall reglera aktiviteterna på finansmarknaden. Praxis ser olika ut i olika länder, och valet av regleringsformer kan få betydande konsekvenser för det finansiella systemets utformning. Genom att utnyttja dynamiken i det finansiella systemet ökar möjligheterna för investerare, t. ex. stater, pensionsfonder och företag, att hantera risk.
Obligationsmarknaden är den del av räntemarknaden som omfattar handel med obligationer. Obligationsmarknadens viktigaste funktion är att sammanföra aktörer som förvaltar långsiktigt sparande, till exempel pensionsfonder, med aktörer som är i behov av lånekapital, till exempel företag eller bostadsköpare. Obligationer ges ut av exempelvis stater, bostadsinstitut, kommuner eller företag och kan enkelt överlåtas mellan innehavare. På obligationsmarknaden sammanförs de aktörer som förvaltar långsiktigt sparande med dem som är i behov av lånekapital. Obligationsmarknaden kan delas in i en primärmarknad, där nya obligationer ges ut (emitteras), och en sekundärmarknad, där obligationerna köps och säljs vidare. En försäljning på primärmarknaden ger ett betalningsflöde direkt till utfärdaren av obligationen. Utfärdaren av obligationen är således låntagare på marknaden. De dominerande låntagarna på Sveriges obligationsmarknad är staten och bostadsinstituten.
Skuggbanksektorn är den bankliknande verksamhet som olika organisationer utför men som inte står under samma reglering och tillsyn som banksystemet. Skuggbanksektorn är en sektor som växer och det är något som oroat många. Bland andra har G20-gruppen uttalat att sektorn numera utgör en risk för den finansiella stabiliteten och till och med kan ses som en systemrisk.
Sammanfattning
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Finansmarknad
* Obligationsmarknad
* Skuggbanksektorn
7. Pengar och alternativpengar
7.1 Pengar och kapital
Pengar är ett gemensamt värderingssystem för varor och tjänster som är baserat på utbytbara och lagringsbara enheter, och som används som betalningsmedel. Vanligen består detta av mynt och sedlar vars värde delvis garanteras av en stat. I vardagligt tal uppfattas pengar som kontanter, men till begreppet hör även andra godkända betalningsmedel. Pengar betraktas som omfattande följande egenskaper, vilka summeras i ett engelskspråkigt rim som finns i äldre böcker i ekonomi: "Money is a matter of functions four, a medium, a measure, a standard, a store.". På svenska: pengar fungerar som ett medium för utbyte, en ekonomisk enhet, en standard för betalning och som ett sätt att "lagra" värde på.
7.2 Sedlar och mynt
7.3 Lokala och komplementära valutor
7.4 Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Pengar
* Kapital
* Sedel
* Mynt
* Lokalmynt
* Bitcoin
* Lets
* BerkShares
* Ithaca
* Hour
* Chiemgauer
* Digital guldvaluta
* Världsvaluta
8. Växelkurs
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
Växelkurs
Fast växelkurs
Flytande växelkurs
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
Växelkurs
Fast växelkurs
Flytande växelkurs
9. Aktier och andra finansiella instrument
I detta kapitel beskrivs främst aktier, derivat, obligationer och blankning.
Ett finansiellt instrument är någon form av värdebevis som inte utgör valuta och som oftast är avsett för handel på en finansiell marknad. Vissa instrument, såsom aktier, teckningsoptioner och konvertibler, ges ut av emittenter. Andra instrument utgör avtal, såsom köp- och säljoptioner. Dessa hör till underkategorin derivatinstrument. Under de senaste två decennierna har många olika typer av finansiella instrument utvecklats och nya instrument tillkommer kontinuerligt.
Blankning (engelska: short selling) är en ekonomisk term som innebär att man säljer finansiella instrument som till exempel aktier som man inte äger. Det är i princip motsatsen till ett vanligt aktieköp. Man lånar aktier av ett institut, som en fond eller motsvarande, och säljer sedan dessa vidare på marknaden. Vid en senare tidpunkt köper man tillbaka aktierna, förhoppningsvis till ett lägre pris vilket därmed ger en vinst, för återlämning till den som ursprungligen lånade ut aktierna. För att blankning skall ge stor avkastning krävs ett stort kapital att blanka med. Det kan för en privatperson vara osäkert att blanka då man blir skuldsatt ifall aktien stiger.
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Finansiellt instrument
* Aktie
* Derivatinstrument
* Obligation
* Blankning
Blankning (engelska: short selling) är en ekonomisk term som innebär att man säljer finansiella instrument som till exempel aktier som man inte äger. Det är i princip motsatsen till ett vanligt aktieköp. Man lånar aktier av ett institut, som en fond eller motsvarande, och säljer sedan dessa vidare på marknaden. Vid en senare tidpunkt köper man tillbaka aktierna, förhoppningsvis till ett lägre pris vilket därmed ger en vinst, för återlämning till den som ursprungligen lånade ut aktierna. För att blankning skall ge stor avkastning krävs ett stort kapital att blanka med. Det kan för en privatperson vara osäkert att blanka då man blir skuldsatt ifall aktien stiger.
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Finansiellt instrument
* Aktie
* Derivatinstrument
* Obligation
* Blankning
10. Federal Reserve
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* USA:s centralbankshistorik
* Demand Notes
* Jekyll Island
* Federal Reserve Act
* Federal Reserve System
* Federal Reserve Bank of New York
* Plunge Protection Team
* Federal Reserve Transparency Act
* Alan Greenspan
* Ben Bernanke
11. BIS och ECB
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
* Bank for International Settlements
* Europeiska centralbanken
* Europeiska centralbankssystemet
* Euro
* Mario
* Draghi
12. Det svenska bank- och penningsystemet
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
Skandinaviska myntunionen
Novemberrevolutionen (Sverige)
Sveriges riksbank
Riksbanksfullmäktige
Riksbankens oberoende
Riksbankens balansräkning
Finansinspektionen
Swedbank
Svenska Handelsbanken
Nordea
JAK Medlemsbank
Stockholmsbörsen
RIX (betalningssystem)
Finansdepartementet
13. Finanskriser under senare tid
Finanskris är en hastig minskning av det nominella värdet på tillgångarna i ett område och flera konkurser bland områdets banker och andra företag. Till en finanskris hör ofta ett föregående börsras till följd av spekulation eller att en "bubbla" spricker, och de leder till en finansiell kris med arbetslöshet, fattigdom och sociala missförhållanden. Ofta inbegriper en finanskris en bankkris, men det kan också ta sig uttryck i en valutakris.
Den svenska finanskrisen
En av huvudorsakerna till Sveriges finanskris 1990-1994 var den avreglering som riksbankschefen Bengt Dennis, med stöd från finansminister Kjell-Olof Feldt beslutade om 1985. I princip innebar denna att banker och finansinstitut då över en natt fick skapa och låna ut hur mycket pengar man ville, eftersom Riksbanken hade gjort sig av med medlet att styra kreditgivningen. Före Novemberrevolutionen fanns en spärr för bankerna som innebar att utlåningen högst kunde öka med summan av den förväntade inflationen plus den förväntade tillväxten.
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
Finanskrisen 1990–1994 i Sverige
Bankstödsnämnden
Asienkrisen
Finanskrisen 2008
Finanskrisen 2008–2009 i Sverige
Finanskrisen på Island 2008
Greklands skuldkris
Eurokrisen
14. Penningreformister
Ellen Brown
Ellen Brown har etablerat sig som känd penningreformist under senare år, främst genom Bankerna och skuldnätet. I boken förklarar hon bank- och penninghisorien, främst ur ett amerikanskt perspektiv, och kryddar med citat från Trollkarlen från Oz. Kortfattat så menar hon att konsekvensen av dagens banksystem är att skuldsättningen i världen ökar obönhörligt, och därmed också att bankernas makt ökar och att klyftorna växer. Världens folk går helt enkelt på knäna, tyngda av alla bankskulder som egentligen är helt onödiga, som hon ser det. Istället för bankskapade pengar (krediter) vill hon se ett system där alla pengar skapas av en folkets bank. En annan huvudtes i boken är att invändningen att det skulle bli hyperinflation om staten via centralbanken skapade nationens pengar helt enkelt är fel. För att stärka sina argument går hon igenom ett tiotal av de mest kända fallen av hyperinflation, däribland hyperinflationen i Tyskland 1923, Jugoslavien, Ryssland och Ukraina under 1980- och 1990-talen samt Zimbabwe under 1990-talet. Hon menar att det i dessa fall är direkt felaktigt att säga att hyperinflationen berodde på att regeringen var ansvarslös och lät trycka för mycket pengar. Snarare lyfter hon fram faktorer som spekulation och blankning samt att IMF spelat en destruktiv roll. I slutet av boken presenterar hon ett 13-punktsprogram, där hon sammanfattar vad hon ser som de viktigaste reformerna. Där skriver hon i korthet att
* Kongressen bör skapa den nationella valutan i alla dess former
* Federal Reserve och de megabanker som äger den bör utsättas för en oberoende revision
* Alla banker som är betalningsoförmögna bör ställas under konkursförvaltning och till Kongressens förfogande
* Det 16:e tillägget till konstitutionen (om inkomstskatt) bör upphävas
* Federal Reserve Act bör upphävas
* Det bör sker ett offentligt förvärv av ett nätverk av banker
* Utlåning baserad på fraktionella reserver bör förbjudas
* Finansdepartementet bör köpa tillbaks all utestående federal skuld med hjälp av nyutgivna sedlar
* Det skall ske en utgivning av en lagom mängd ny valuta varje år
* Offentlig utgivning av pengar som cirkulerar tillbaks till staten bör användas istället för skatter
* Derivat bör förbjudas (alternativt beskattas)
* En ny omgång internationella avtal bör påbörjas (där bland annat frågan om internationell varukorg, derivatförbud, blankning, räntefria lån i global valuta och skuldavskrivning tas upp)
* Centrala reformer av det demokratiska systemet i USA också är prioriterat.
Efter utgivningen av boken har hon främst profilerat sig som förespråkare av ett spridande av Bank of North Dakota-modellen, bland annat motiverat med att delstaten inte har någon skuld, i motsats till övriga delstater, och att arbetslösheten är låg.
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
Abraham Lincoln
Alexander del Mar
Bernard Lietaer
Bill
Still
Clifford Hugh Douglas
Dennis Kucinich
Ellen Hodgson Brown
Gerry
McGeer
Herman
Daly
Jacob
Coxey
Joseph
Huber
Margrit Kennedy
Michael Rowbotham
Richard Douthwaite
Richard Werner
Silvio Gesell
Stephen Zarlenga
William Jennings Bryan
Max
Keiser
Rättsfall och juridik
First National Bank of Montgomery mot Jerome Daly
First National Bank of Montgomery vs Jerome Daly är ett unikt rättsfall i USA och förmodligen i världen. Advokaten Jerome Daly ställdes mot Federal Reserve och vann. Rättegången ägde rum i december 1968. Domen har inte gett upphov till något prejudikat, men debatten om fallet pågår fortfarande. Fallet började med att Daly stod inför en utmätningsprocess för att han slutat betala på sitt bostadslån på 14 000 dollar. Han blev därför den 7 december 1968 kallad till rättegång i Minnesota för utmätningsprocessen där han försvarade sig själv. Rättegången började med att en representant från banken frågade ut Daly angående dennes betalningsförsummelser. Sedan tog Daly, som själv var advokat, över scenen och berättade att han trodde att banken inte hade haft några pengar att låna ut till honom, utan att de skapats av bokföringsposter. Som bevis kallade han sitt enda vittne, Mr. Morgan, som var managern på banken. Han fick denne att erkänna att banken inte hade de pengar som de lånade ut innan lånet beviljades, istället skapades pengarna ur tomma intet i själva bokföringsögonblicket. Mr. Morgan erkände dessutom att detta var praxis i hans bank, liksom i bankverksamhet överhuvudtaget. Då domaren Martin V. Mahoney fick höra detta sa han: "det låter som bedrägeri", varvid den övriga juryn nickade. Juryn bestämde sedan enhälligt att banken inte kunde ha några anspråk på Daly. Daly vann således rättegången, fick behålla bostaden och behövde inte betala några pengar till banken. Det som gör ämnet känsligt är att ett prejudikat skulle innebära att den amerikanska bankverksamheten måste förändras i grunden, vilket skulle få globala följder. Det fraktionella banksystemet skulle behöva avskaffas, vilket är kärnan i dagens bankverksamhet i USA såväl som i nästan resten av världen.
Henning Witte mot banken
Vidare läsning
Artiklar på wikipedia
First National Bank of Montgomery mot Jerome Daly
Bankregler
Pengar, miljö och krig
Hypotesen om petrodollar och krig
Hypotesen om petrodollar och krig, som är en försvenskning av uttrycket Petrodollar warfare, avser hypotesen att dollarns ställning som reservvaluta och den valuta som oljan prissätts i är den faktor som mer än andra bidragit till att forma USA:s utrikespolitik under de senaste årtiondena. Uttrycket Petrodollar warfare myntades av William R. Clark i en bok med samma namn. Hypotesen är att eftersom merparten av all olja är prissatt i amerikanska dollar så måste alla oljeimporterade länder (vilka är de flesta) hålla stora lager av US-dollar för att garantera denna oljeimport. Detta medför därför en konsekvent hög efterfrågan på US-dollar och följaktligen även en US-dollar som värderas högre än deras bakomliggande ekonomi.
Litteratur
Bankerna och skuldnätet
I boken görs ett svep över bank- och penninghistorien, eller snarare flera svep. Tyngdpunkten ligger på bankväsendet i USA, dess framväxt och och starkt problematiska karaktär, men utflykter görs också till omdebatterade händelser i andra länder. Kortfattat framhåller Brown, som genom boken etablerat sig som en av de tongivande amerikanska penningreformisterna, att nuvarande penningsystem medför växande skulder och bankmakt istället för folkmakt. Istället vill hon se ett system där centralbanken, i USA:s fall Federal Reserve, skapar nationens pengar i dess helhet. Vid sidan om själva penningskapandet föreslår hon också en rad andra reformer, bland annat genomlysning av Federal Reserve och dess bundsförvanter, förbud eller beskattning av derivat, att en ny omgång internationella förhandlingar om det globala penningsystemet påbörjas, att den federala inkomstskatten avskaffas och att åtgärder vidtas mot riggning av de finansiella marknaderna. En huvudtes är att invändningen att det skulle bli hyperinflation om staten via centralbanken fick makten att skapa alla pengarna i samhället, helt enkelt är fel. För att leda det i bevis går hon igenom ett antal klassiska fall av hyperinflation, bland annat Tyskland 1923 samt Ryssland, Jugoslavien, Ukraina och Zimbabwe i mer modern tid.
En annan huvudtes i boken är "guldlösningar" på penningfrågan, i form av guldstandard och dylikt, inte är någon lämplig strategi.
We Hold These Truths: The Hope of Monetary Reform
I boken föreslår Coock en serie reformer som syftar till att reformera det ekonomiska systemet till ett som inte överskrider ekosystemets gränser. Författaren utgår från C. H. Douglas och Social Credit-teorin. Liksom Douglas tänker sig författaren att nuvarande ekonomiska system medför en obalans mellan utbud och köpkraft på grund av ränteeffekten och att det är
ohållbart att som idag balansera upp den obalansen med ökad skuldsättning. Han tänker sig också, liksom Douglas, att mellanskillnaden istället borde utgöras av en basinkomst (kallad National Dividend) som utgår till alla amerikaner (såväl vuxna som barn) helt utan villkor.